Budorden

Om etikens gråzoner, mord och publicitetsregler
Blogginlägg B

1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

Jag googlar på mord+malmö+homosexuell man. Hela första sidan av sökresultat fylls upp med för mig okända nyhetssajter, namnen är förkortningar men DN, SR eller SvD syns inte till. En närmare granskning och jag inser att sajterna är nazistiska, nationalsocialistiska eller anti-islamistiska.

2. Var kritisk mot nyhetskällorna.

Internet. Fantastiska skapelse som rymmer så mycket vackert och så mycket skit. Som sprider informationen snabbare, enklare, mer, mer, mer. Som inte har spelregler, inte har utgivare, inte gråzoner utan svart och vitt och multicolor och blue tone och lightness increase och….

7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

Ett problem när det gäller mord på homosexuella i Sverige är att just hatbrottsfrågan ofta glöms bort, göms bort, försvinner. Ansvarig utgivare på QX, som har ett extra öga på homomorden, som spanar efter ideologiska motiv. De måste ha det, för annars glöms det bort, göms bort, försvinner. Utan etiska diskussioner vid nyhetsdesken, men av gammal vana. Dålig uppmärksamhet. Inget intresse. Stress. Annan prioritering. Ideologiska motiv.

10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.

Aftonbladet vill inte mörka, lägger korten på bordet. Om det visade sig felaktigt så blir det rättelse, konsekvent ska det vara, så botas xenofobin. Redovisar aftonbladet det normaliserade också? Berättar man om kopplingar till kristendom, liberala bloggar, heterosexualitet? Och sen rättar – om det visade sig orelevant? Kanske kan aftonbladet på så sätt hejda islamisterna? Genom att inte mörka?

14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.

De är barn. Utöver att vara religiösa, straffmyndiga, svenskar, oskyldiga i lagens mening, är de barn. Födda -91 och -93, alldeles nyss. Säkerligen har de upplevt mycket, tänkt mycket och sett mycket. Säkerligen finns det en anledning till att de befann sig i den där lägenheten vid Möllevångstorget den där natten, och gjorde eller inte gjorde det de anklagas för. Men just nu, så vet vi inte den anledningen. Inte du, inte jag. Det är det enda vi kan skriva.

15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.

Jag ville inte veta namnen. Ville inte veta var de bor, vad deras pappa jobbar med. De är barn, och jag vill inte veta. Men första länken jag klickar på, den som verkar mest riktig och inte smyg-fascistisk, berättar allt det. Berättar mer. Bredvid blinkar Sverigedemokraternas logga och länk. Internet, fantastiska skapelse. Inga spelregler, inga utgivare. Gott så, men det betyder inte att massmedierna måste anpassa sig. Göra på samma sätt. Det har redan prövats, det där med att hänga ut, visa bilder, namn och adress. Det görs på tv-kanaler och tidningsredaktioner värld runt, just nu, hela tiden. Går det bättre i de länderna? Minskar den onda bråda döden och sexualbrotten? I don’t think so.

16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.

Eller citat från en personlig blogg lätt att anknyta till individen
Eller citat från en blogg lätt att anknyta till individen
Eller citat från en blogg lätt att anknyta
Eller citat från en blogg
Eller en blogg

Stor förvirring kring Hotel Carrasco

Montevideos lokalpolitiker kräver att kommunchefen ger svar
Nyhetsartikel 2

Skarp kritik har de senaste månaderna riktats mot upphandlingen av legendariska strandhotell Carrasco. Nu har frågan fått Montevideos lokalpolitiker att reagera. Förvirring och oro uttrycktes under onsdagens möte i det regionala rådet, som begär att kommunalchefen omgående förklarar sig.

Hotel Carrasco övertogs av staden Montevideo redan under byggnationen, när de privata ägarna inte kunde fullfölja projektet. 1921 stod den ståtliga byggnaden färdig vid strandpromenaden, och verksamheten har sedan dess drivits av kommunen.
Men de senaste tio åren har rummen stått tomma och kasinohjulen stilla, då inga pengar funnits för att göra nödvändiga reparationer. Upphandlingen som just nu pågår handlar om renovering av hotellet och att driva verksamheten under trettio år – ett kontrakt värt över 30 miljoner dollar.
– Allvarliga anklagelser har riktats mot kommunkontorets hantering av detta ärende, sa ledamot Gustavo Osta (PC), då han lyfte frågan under onsdagens möte.
– Vinnande anbud sägs vara illegalt, journalister antyder att en vänsterpolitiker varit inblandad i detta. Vi har även en presidentkandidat från vänstern som sagt att denna upphandling bör göras om. I detta scenario är det av yttersta vikt att kommunchefen informerar alla politiska partier om vad som pågår, så att vi vet att processen gått rätt till, avslutade Gustavo Osta.

Kommunchefen kallas till möte
Flera av rådets ledamöter var klart upprörda över anklagelserna som framkommit i media.
– Även vi som inte är vänner av att rådet lägger sig i administrativa ärenden, anser att rådet måste anta sin kontrollfunktion, hävdade Anibal Gloodtdofsky (PC). Ur demokratisk synvinkel bör vi tillsammans med kommunkontoret räta ut alla frågetecken som uppkommit.
Frente Amplio ville vänta tills upphandlingen var avslutad och en fullständig redogörelse lämnats från kommunkontoret.
– Vi anser inte att detta är rätt tillfälle att diskutera saken, sa Teresita Ayestarán (FA). Tillståndet för Hotel Carrasco gäller inte förrän vi i det regionala rådet godkänt det.
Men i slutändan vägde pressens skriverier, den allmänna kritiken och anklagelserna om olagligheter tyngre. Rådet röstade enhälligt ja till att kalla kommunchefen till nästa möte, för att förklara det som alla vill veta: Vad är det egentligen som händer med upphandlingen av Hotel Carrasco?

Presidentkandidaterna och jag

Om nyhetsvärdering och medierat kampanjande
Blogginlägg A

Tidningen som jag prenumererar på i Montevideo, la diaria, är ganska tunn, oftast inte mer än 16 sidor. Jag fick tips om att den är landets enda dagstidning som är politiskt obunden och vissa av skribenterna är duktiga, men jag måste säga att jag saknar DNs tjocka kulturdel lite... Just nu domineras den uruguayanska nyhetsrapporteringen av de nationella valen senare i år. I det första skedet ska partierna utse sina presidentkandidater genom interna val i juni, och nästan dagligen vigs la diarias tre första sidor åt detta. Vem har tackat ja, vem har tackat nej? Vem stödjer vem? Vilka kommer att samarbeta? Det rapporteras från kampanjer, event och möten.

Politikernas krav på milimeterrättvisa i mediebruset ökar ju närmare en valdag man kommer, skriver Erik Fichtelius i sin bok ”Nyhetsjournalistik – Tio gyllene regler”. Han förespråkar en hållning där ”en del av den massmediala nyhetsdramaturgin får ge vika för ett visst mått av folkbildning” när det gäller valbevakning. Sensationer och avslöjanden måste kompletteras med tabeller, redogörelser och jämförelser mellan de olika partierna (/kandidaterna), menar Fichtelius. Nyhetschefen på la diaria har nog inte läst Fichtelius bok. Under de veckor jag prenumererat på tidningen är min uppfattning att valbevakningen mest fokuserat på det som är aktuellt och på utspel från kända personer, om jag utgår från de tio punkterna för nyhetsvärdering som lyfts fram i ”Börja skriva” av Per Andersson-Ek, Kenth Andréasson och Åke Edwardson.

I måndags (9/2 2009) rapporterade la diaria att PS (Partido Socialista – ett av partierna som utgör den nu regerande vänsterkoalitionen Frente Amplio) valt att stödja presidentkandidaten Danilo Astori. I artikeln intervjuade la diaria en av Frente Amplios två andra kandidater – José Mujica – som uttalade sig kritiskt, han hade förväntat sig något annat av PS. Händelsen lär ha värderats som aktuell och som något man hade en skyldighet att informera om, och för att göra nyheten till tidningens egen fokuserade man på konkurrentens kommentar. Genom denna intervju ökade man också intresset för texten, då Mujica är en offentlig person i Uruguay och en säregen karaktär. Det som förvånade mig mest i artikeln var att journalisten skrivit ut citaten från Mujica i talspråk, ett väldigt oformellt sådant med många utfyllnadsord etc. Mitt första intryck var att man på så sätt konstruerade honom som obildad och oseriös, och jag kände mig skeptisk till skribentens grepp. Efter att ha pratat med uruguayanska vänner fick jag dock en annan bild. Dels för att det verkar som att den journalistiska traditionen här är lite annorlunda – talspråk skrivas ofta ut i citat. Men framförallt för att denne Mujica verkar vara en speciell personlighet, som gick direkt från arbetet som jordbrukare till att bli minister i nu sittande regering, och som kan tänkas bygga något av sin politiska identitet just på sitt ursprung, sin karaktär och sitt språk.

När jag bläddrar igenom senaste veckans utgåva av la diaria är det inte mycket av valbevakningen som skulle kunna sorteras in under det Fichtelius kallar ”folkbildning” – att upplysa och gå på djupet, att göra politiken levande, spännande och begriplig. Låt mig ge några exempel. I fredagsupplagan (6/2 2009) avsätter la diaria en halvsida till att berätta att Marcos Carámbula kanske har satt ett datum för meddela att han ställer upp i Frente Amplios interna val av presidentkandidat, men inget är bestämt ännu. Torsdagen den 5/2 vigs hela sida två åt ett reportage om tidigare nämnda presidentkandidat Danilo Astoris besök i några av Montevideos fattigare områden – en ingående beskrivning av dagens evenemang men med väldigt lite information om vad Astori egentligen står för. I tisdags (10/2) fick före detta inrikesminister Guillermo Stirling en hel sidas utrymme i en intervju vars enda budskap var att Stirling inte vad nöjd med någon av sitt partis (PC – Partido Colorado) presidentkandidater.

Det är mitt i sommarledigheten i Uruguay. Kanske är det en (bort)förklaring till nyhetstorkan, något liknande brukar ju inträffa i Sverige i juli. Ovan nämnda artiklar får mig att ana att redaktionen inte direkt jobbat utifrån vad de själva reagerat på, vad som berört dem. Om dessa nyheter intresserar många är kanske jag som besökare i detta land inte rätt person att svara på, men jag känner mig tveksam. En insatt och partipolitiskt intresserad elit kanske, vilket i och för sig kan vara tidningens målgrupp.

”Allra överst på listan vill jag sätta viktighets- eller relevanskriteriet”, skriver Erik Fichtelius om nyhetsvärdering. Det vill jag också, men vad som är viktigt och relevant är en definitionsfråga, en svår sådan. Personligen ser jag en stor fara i den valbevakning som la diaria bedriver, men också den mediecirkus som utspelar sig inför svenska val. Jag tror nämligen inte att vi blir mer insatta i eller intresserade av allt det som går under samlingsbegreppet politik genom att läsa om spektakulära kampanjevenemang (alliansens badtunna har (tyvärr) evigt etsat sig fast i mitt minne…), kanske-nyheter eller maktstrider i partitopparna. Om la diarias reportrar använde sin tid till att söka nyheter bland "vanligt folk", istället för att följa presidentkandidaternas minsta vink och utspel, så skulle i alla fall jag läsa tidningen med större intresse på morgonen.

Offer till havsgudinnan

Firandet av Iemanjá lockar många till Montevideos stränder

Nyhetsartikel 1

Den afro-brasilianska ceremonin till modergudinnan Iemanjás ära har blivit en årlig tradition bland montevideoborna. I måndags kväll fylldes stadens stränder återigen av religiösa utövare, turister och andra intresserade, när offer skulle lämnas till havets ande. På Ramirez-stranden, firandets centrum, myllrade människomassorna och tusentals ljus lyste i sanden.

Blommor, frukter, sötsaker, mat och ljus. Offergåvorna till Iemanjá placeras på ljusblå båtar av papp, och förs ut i vattnet av vadande människor. De riktigt hängivna återvänder baklänges till stranden, för att aldrig vända ryggen mot havet och dess gudinna.
– I Uruguay tillhör cirka 18 000 personer de afro-amerikanska religionerna, berättar Ina Godoy, journalist som har skrivit mycket om ämnet. Kulterna har sitt ursprung i slavsamhällena i norra Brasilien, och spreds till Uruguay på 1950-talet.

Iemanjá ses enligt dessa trosläror som havets ande, och moder till flertalet av de andra gudomligheterna. Firandet till hennes ära den 2 februari varje år började utvecklas till en folklig festdag efter diktaturens fall, 1987.
– Med den ökade populariteten fick ceremonin allt mer legitimitet, fortsätter Ina. Det bidrog bland annat till att en stor staty föreställande havsgudinnan placerades på Montevideos strandpromenad år 1994.

På Ramirez-stranden har de troende byggt upp improviserade altare, avgränsade med sockerrör. Innanför dessa utförs ritualer för välsignelse och rening, det trummas och dansas i extas. De flesta som är på plats deltar dock inte aktivt i dessa riter, man har istället kommit för att titta och vandra omkring, kanske lämna en blomma till havet eller tända ett ljus i sanden.

Vid horisonten ger några mörka moln en föraning om den storm som ska dra in över Montevideo under natten. Pappersbåtar, fruktbitar och ljusstumpar kommer på tisdagsmorgonen att smutsa ner de stränder som kvällen innan är skådeplats för Iemanjás fest. Havsgudinnan verkar återlämna gåvorna. Trots det kommer Montevideos invånare antagligen att fortsätta hedra henne även nästa år - offerriten har blivit en allmän festdag och tradition.