Budorden

Om etikens gråzoner, mord och publicitetsregler
Blogginlägg B

1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

Jag googlar på mord+malmö+homosexuell man. Hela första sidan av sökresultat fylls upp med för mig okända nyhetssajter, namnen är förkortningar men DN, SR eller SvD syns inte till. En närmare granskning och jag inser att sajterna är nazistiska, nationalsocialistiska eller anti-islamistiska.

2. Var kritisk mot nyhetskällorna.

Internet. Fantastiska skapelse som rymmer så mycket vackert och så mycket skit. Som sprider informationen snabbare, enklare, mer, mer, mer. Som inte har spelregler, inte har utgivare, inte gråzoner utan svart och vitt och multicolor och blue tone och lightness increase och….

7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

Ett problem när det gäller mord på homosexuella i Sverige är att just hatbrottsfrågan ofta glöms bort, göms bort, försvinner. Ansvarig utgivare på QX, som har ett extra öga på homomorden, som spanar efter ideologiska motiv. De måste ha det, för annars glöms det bort, göms bort, försvinner. Utan etiska diskussioner vid nyhetsdesken, men av gammal vana. Dålig uppmärksamhet. Inget intresse. Stress. Annan prioritering. Ideologiska motiv.

10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.

Aftonbladet vill inte mörka, lägger korten på bordet. Om det visade sig felaktigt så blir det rättelse, konsekvent ska det vara, så botas xenofobin. Redovisar aftonbladet det normaliserade också? Berättar man om kopplingar till kristendom, liberala bloggar, heterosexualitet? Och sen rättar – om det visade sig orelevant? Kanske kan aftonbladet på så sätt hejda islamisterna? Genom att inte mörka?

14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.

De är barn. Utöver att vara religiösa, straffmyndiga, svenskar, oskyldiga i lagens mening, är de barn. Födda -91 och -93, alldeles nyss. Säkerligen har de upplevt mycket, tänkt mycket och sett mycket. Säkerligen finns det en anledning till att de befann sig i den där lägenheten vid Möllevångstorget den där natten, och gjorde eller inte gjorde det de anklagas för. Men just nu, så vet vi inte den anledningen. Inte du, inte jag. Det är det enda vi kan skriva.

15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.

Jag ville inte veta namnen. Ville inte veta var de bor, vad deras pappa jobbar med. De är barn, och jag vill inte veta. Men första länken jag klickar på, den som verkar mest riktig och inte smyg-fascistisk, berättar allt det. Berättar mer. Bredvid blinkar Sverigedemokraternas logga och länk. Internet, fantastiska skapelse. Inga spelregler, inga utgivare. Gott så, men det betyder inte att massmedierna måste anpassa sig. Göra på samma sätt. Det har redan prövats, det där med att hänga ut, visa bilder, namn och adress. Det görs på tv-kanaler och tidningsredaktioner värld runt, just nu, hela tiden. Går det bättre i de länderna? Minskar den onda bråda döden och sexualbrotten? I don’t think so.

16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.

Eller citat från en personlig blogg lätt att anknyta till individen
Eller citat från en blogg lätt att anknyta till individen
Eller citat från en blogg lätt att anknyta
Eller citat från en blogg
Eller en blogg