Blogginlägg D
Kampanjjournalistik; benämning på den form av journalistik där man inte objektivt redovisar fakta utan istället i ett visst syfte vinklar presentationen. Detta syfte kan vara att åstadkomma t.ex. en sensation, skandal, folkstorm eller beslutsändring. En vanlig metod kampanjjournalisten använder är att låta intervjua personer som säger just det journalisten själv vill säga eller framhäva. Och så vidare. (wikipedia.se 21/4 2009)
Medier är inte neutrala, inte opolitiska. Tvärtom. Medier är höger och vänster, traditionella och alternativa, kritiska och kommersiella, frihetliga och feministiska, konservativa och kapitalistiska, för och emot. Medier föds ur idéer, lever i idéer, representerar idéer. Idéer påverkar vad som väljs ut – vilka ämnen, vad som undersöks, vilken framställning, vem som intervjuas, vilka ord – och idéer påverkar vad som väljs bort. Medier är inte neutrala, vare sig en ”Free Dawit”-banner ligger högst upp nej förlåt nästan längst ner (expressen.se 21/4 2009) på dess webbsida eller inte.
Det finns alltid tankar bakom texter som skrivs, det finns anledningar till att Expressen toppar med andra nyheter än DN som toppar med andra nyheter än Arbetare som… Andra nyheter, eller samma nyheter, på andra sätt. Det är inte en slump, det finns anledningar. Politiska och ekonomiska och ideologiska anledningar, det är ingen slump. Så driver de då inte alltid kampanjer? Är skillnaden verkligen så stor mellan den ”riktiga”, ”objektiva” journalistiken och den s.k. vinklade? Public service-medierna hävdar hela sin existens i en evig kampanj för den parlamentariska demokratin, yttrandefrihet, rätt till information etc. Det är också en vinkling, en idévärld som påverkar presentation och urval. Att tro att DN:s kampanjande (/politik/idévärld) endast (sic) finns i ledare, krönikor och på kultursidor visade sig naivt vid senaste valet om inte förr, vilket flera medieanalytiker påpekat. Och så vidare. Och så vidare.
Därmed inte sagt att mediernas bästa användningsområde är kampanjer a la ”Skicka in din talong och stöd uppropet för det nedläggningshotade sjukhuset”. För varför ska en liten (eller stor) redaktion ha rätt att formulera ”folkets” krav, välja ut vilka frågor som är värda en kampanj, en talong? Särskilt om man ser journalistiken och medierna som tjänare i allmänhetens intresse. Att informera folket som ett ädelt uppdrag. Då borde väl en bättre användning av journalisternas tid och tidningens papper vara, att informera om initiativ, upprop, uppror (och analysera, förklara och kritisera dem) än att publicera talonger. Och om chefredaktören på just den här tidningen tycker att nedläggningen av sjukhuset är en förfärlig sak, så har hon ju likt oss andra sin fritid att engagera sig i kampen och starta upprop/uppror. Till skillnad från oss andra har hon dessutom möjlighet att sätta sina reportrar på att kritiskt granska beslutsprocessen, utan att för den sakens skull nödvändigtvis ägna sig åt kampanjjournalistik (enligt begreppets wiki-defintion). Och så vidare.
Dock. Och här finns ett viktigt dock. Dock, så tycker jag att Dawit Isaak är ett undantag. För det fallet berör inte bara en sakfråga vilken som helst. Det berör medierna som fenomen, journalisterna som yrkesgrupp, en kollega. Och den kampen kanske ingen kommer att föra, den solidariteten kanske ingen kommer att visa, om inte just journalisterna gör det.
Och så vidare.
__________________________________________________________Medier är inte neutrala, inte opolitiska. Tvärtom. Medier är höger och vänster, traditionella och alternativa, kritiska och kommersiella, frihetliga och feministiska, konservativa och kapitalistiska, för och emot. Medier föds ur idéer, lever i idéer, representerar idéer. Idéer påverkar vad som väljs ut – vilka ämnen, vad som undersöks, vilken framställning, vem som intervjuas, vilka ord – och idéer påverkar vad som väljs bort. Medier är inte neutrala, vare sig en ”Free Dawit”-banner ligger högst upp nej förlåt nästan längst ner (expressen.se 21/4 2009) på dess webbsida eller inte.
Det finns alltid tankar bakom texter som skrivs, det finns anledningar till att Expressen toppar med andra nyheter än DN som toppar med andra nyheter än Arbetare som… Andra nyheter, eller samma nyheter, på andra sätt. Det är inte en slump, det finns anledningar. Politiska och ekonomiska och ideologiska anledningar, det är ingen slump. Så driver de då inte alltid kampanjer? Är skillnaden verkligen så stor mellan den ”riktiga”, ”objektiva” journalistiken och den s.k. vinklade? Public service-medierna hävdar hela sin existens i en evig kampanj för den parlamentariska demokratin, yttrandefrihet, rätt till information etc. Det är också en vinkling, en idévärld som påverkar presentation och urval. Att tro att DN:s kampanjande (/politik/idévärld) endast (sic) finns i ledare, krönikor och på kultursidor visade sig naivt vid senaste valet om inte förr, vilket flera medieanalytiker påpekat. Och så vidare. Och så vidare.
Därmed inte sagt att mediernas bästa användningsområde är kampanjer a la ”Skicka in din talong och stöd uppropet för det nedläggningshotade sjukhuset”. För varför ska en liten (eller stor) redaktion ha rätt att formulera ”folkets” krav, välja ut vilka frågor som är värda en kampanj, en talong? Särskilt om man ser journalistiken och medierna som tjänare i allmänhetens intresse. Att informera folket som ett ädelt uppdrag. Då borde väl en bättre användning av journalisternas tid och tidningens papper vara, att informera om initiativ, upprop, uppror (och analysera, förklara och kritisera dem) än att publicera talonger. Och om chefredaktören på just den här tidningen tycker att nedläggningen av sjukhuset är en förfärlig sak, så har hon ju likt oss andra sin fritid att engagera sig i kampen och starta upprop/uppror. Till skillnad från oss andra har hon dessutom möjlighet att sätta sina reportrar på att kritiskt granska beslutsprocessen, utan att för den sakens skull nödvändigtvis ägna sig åt kampanjjournalistik (enligt begreppets wiki-defintion). Och så vidare.
Dock. Och här finns ett viktigt dock. Dock, så tycker jag att Dawit Isaak är ett undantag. För det fallet berör inte bara en sakfråga vilken som helst. Det berör medierna som fenomen, journalisterna som yrkesgrupp, en kollega. Och den kampen kanske ingen kommer att föra, den solidariteten kanske ingen kommer att visa, om inte just journalisterna gör det.
Och så vidare.
Uppdatering:
"Press freedom barometer 2009: 16 journalister dödade, 145 journalister fängslade, 9 medieassistenter fängslade, 68 cyberdissidenter fängslade." (reportrarutangranser.se 23/4 2009)
Därför är Dawit Isaak ett undantag. Därför är Dawit Isaak inte något undantag.
(Tack ghen för tipset)
__________________________________________________________
.
Moa,
SvaraRaderaDu sätter finger och tanke på en viktig punkt - huruvida problemet med kampanjjournalistiken ligger i ett hot mot den någon slags objektivitet, eller helt enkelt är en kass användning av de journalistiska resurserna.
För som du, i sann postmodern anda, hävdar så ger kanske en mångfald av öppet subjektiva/intressepräglade medier en mer demokratifrämjande och betydligt sannare bild av journalistiken. Men frågan är verkligen om det är mediernas roll att mana styrkorna till försvar för eller kamp mot något.
Ett i mina ögon allvarligt problem är att det tenderar att bli så väldigt tyst och mörkt kring det som inte får stå i fokus för mediernas strålkastare. Det verkar på något sätt inte finnas utrymme för något annat - och det är ju lite trist för den person eller den sak som inte är tillräckligt mediemässig för at5t få en egen kampanj ...
Tack för intressant inlägg!
/Mia
Det är intressant läsning det här. Din diskussion om vanlig journalistiks näst intill obefintliga objektivitet liknar den jag själv varit inne på och är definitivt viktig. Även om folk idag är medvetna om att nyheterna de läser är filtrerade genom en tidningsredaktion med egna tyckanden så gapar ändå många snällt och sväljer. Hur många vanliga läsare orkar verkligen engagera sig i frågorna de läser om och titta på dem från olika håll.
SvaraRaderaJag håller med dig om att informering bör vara mediernas främsta uppgift. Precis som du skriver så kanske tidningarna kan användas mer effektivt om de istället för att driva kampanjjournalistik behandladade ämnet på andra sätt.
Att anse att media aldrig är objektivt är ju inte heller en objektiv linje... En vänsterpartist och en kristen republikan som läser samma tidning kanske båda är överens om att tidningen inte är objektiv, men de är antagligen inte överens om vad som är ”fel”...
SvaraRaderaAtt tycka att en viss tidning inte är objektiv kan ju i vissa fall säga mer om läsaren än tidningen... Om du säger (som in något inlägg) att DN inte är en objektiv tidning så kan det ju vara, i vissa fall, en omskrivning för att du inte håller med om vad som står där. Det bör du reflektera över, på hur goda grunder håller du inte med?
Att ovan nämnda vänsterpartist tycker att DN ”värnar det kapitalistiska systemet” är ju inte så konstigt, men det säger ju inget alls om hur rätt vänsterpartisten har i sitt tyckande…
ja du fredrik. det är nästan tur att den här kursen ges på distans. vill inte riktigt föreställa mig hur klassrumsseminarierna skulle se ut annars. heta diskussioner känns som ett milt uttryck......
SvaraRaderajag känner mig inte så jättemotiverad att besvara din kommentar, eftersom det känns som du (avsiktligt?) missförstått hela mitt inlägg. men jag svarar ändå, för bloggen är ju ändå min, och att lämna uttryck "det bör du reflektera över" helt ensamt så där på slutet känns inte helt klockrent.
SJÄLVKLART. självklart besitter inte jag eller någon annan den stora sanningen, självklart är inte heller mina texter objektiva. det är just det som är grejen. här baserar jag mig på vad som kan kallas ett postmodernistiskt synsätt, och ser sanningen som icke-existerande men orden/språken som enormt viktiga för hela den konstruktion som kan kallas samhälle.
faran ligger alltså inte, enligt denna analys, i att medierna inte är objektiva. faran ligger i att vissa institutioner i samhället tycker om att påstå att de är det - tex medier, universitet mm. jag tycker också att det är givande att se till vissa materiella aspekter så som vem som äger medierna samt deras förhållanden till andra maktanhopningar -politiska partier, företag etc. att jag tar upp DN handlar om just detta, att jag tycker den tidningen är ett intressant exempel på hur ovanstående faktorer påverkar de s.k. journalistiska texter man producerar.
tack och hej, leverpastej
Heta diskussioner, inte från mig i vart fall. Jag bara testar olika infall och lyssnar vad folk har att säga, helt lugn. Njäe, jag tror inte jag missförstår (svårt att korrekt argumentera emot påståendet "du missförstår"), du menar att media inte är objektivt och jag bara säger att detta i sig är en subjektiv utsaga. Prestige är mest av ondo...
SvaraRaderaPersonligen försöker jag alltid dumpa ryggmärgen och REFLEKTERA över varför jag håller med eller inte håller med om något. Jag är ganska medveten om vissa dragningar jag har (kanske medfödda) samtidigt som jag är öppen för goda argument (t.ex. var jag vegetarian i nästan två år – och nej inte när jag var tonåring).
"jag"? Min kommentar handlar inte om dig.
Jag håller med att vilka som finansierar media är intressant att titta på och hur detta kan tänkas påverka. Så jag tror i möjligt självbedrägeri att jag i enskilda frågor, avklarare en i taget, vilka jag får tid att studera, skulle kunna vara ganska objektiv. Och du verkar tro det är omöjligt? Så bara att hoppas att ingen av oss någonsin får en större publik :)
ok. det var ju en kul och uppmuntrande hälsning.
SvaraRaderanästa gång får du gärna försöka läsa lite noggrannare innan du börjar "reflektera".
och jag får kanske börja skriva ut smilies mer för att va säker på att ironier och överdrifter går fram på internet.
ja.