Om "god" journalistik, frestande cocktails och blogghype
Blogginlägg E
Vad är egentligen poängen med journalistik? Vilken funktion har den, vilken funktion skulle den kunna ha? Vad är bra journalistik, vad är dålig? Vilka är journalistikens hinder, hur kan de övervinnas?
Sedan några år tillbaka har jag en slags ständig inre diskussion kring dessa frågor. En mediekritisk funktion konstant påslagen, något jag tror är typiskt för min generation och den tid jag lever i. Den medierade verklighet jag lever i, där journalistik – underhållning – debatt – information – konsumtion blandas till en beroendeframkallande cocktail, som min kropp ständigt suktar efter. Tankarna handlar mycket om mitt eget deltagande – som konsument (vilka källor litar jag på? Vilka tidningar vill jag läsa? Hur mycket ”information” vill jag ha? Hur många timmar på internet känns bra? etc.) och som producent (vill jag ge mig in i det journalistiska yrket? Kan jag ställa upp på villkoren, vill jag ha den positionen? Alternativt eller kommersiellt? Vad är egentligen syftet med mina mediala produkter? etc.).
Under kursens gång har vissa av frågorna ställts på sin spätts, trätt fram tydligare, argumenterats för och emot i litteratur, uppgifter, blogginlägg. Min allt mer slitna upplagan av Kovach och Rosenstiels ”The Elements of Journalism” har ständigt legat i väskan, åkt fram på bussresorna mellan Ciudad Vieja och Montevideos utkanter. Och den innehåller mycket, den där boken om vad nyhetsfolk bör veta och allmänheten förvänta sig. Den väcker tankar, ordnar tankar, kritiserar tankar. En del har fått mig att sucka, slå ihop boken och titta ut genom fönstret istället. Annat har fått mig att vika hundöron och komma ihåg, ta in.
Efter K&R:s uppradning av element och principer, historia, kritik och exempel, står i slutet av boken att läsa: ”The elements of journalism belong to citizens as much as they do to journalists for the simple reason (…) that these principles grow out of the function news plays in people’s lives, not out of some professional ethos” (s. 248-249). Ändå tycker jag att boken speglar något slags vördnad för det heliga journalistiska uppdraget, den goda, riktiga journalistiken. Själv känner jag inte någon sådan vördnad. Som tidigare uttrycks på denna blogg tycker jag istället att även (framförallt?) denna goda, riktiga, sanna, objektiva och professionella journalistik kan och bör granskas och kritiseras. (Vilket ju även Kovach och Rosenstiel, men med en annan utgångspunkt.)
Däremot håller jag med författarna i att journalistikens kärna (om en sådan finns) ligger i metoderna. Att man kan utveckla och använda metoder som strävar efter verifiering, icke-lögn, oberoende etc, och att dessa metoder borgar för god journalistik (för journalistik) mer än vilket medium du använder (dagstidning vs blogg) eller vem du är (utbildad journalist vs podradio-pratar). Här öppnas dörrarna för ett nytt och större journalistisktbegrepp och journalistisk verksamhet, som skulle kunna innefatta ökat aktivt deltagande och minskade makthierarkier i nyhetsproduktionen. Men om metoden representerar journalistiken blir innehållsdeklarationen extremt viktig. Hur har du fått fram denna information? Vilka är dina källor? Hur har du tolkat dem? Min erfarenhet är dock att t.ex. bloggare (som använder sig av journalistiska metoder) är betydligt bättre på detta än ”gammalmedia” av den enkla anledningen att det än så länge inte finns någon allmänt vedertagen praxis kring vad som ”är” bloggande. Därmed brukar källor och metoder noggrant redovisas om det rör sig om annat än eget tyckande. Även principer tycker jag bör beskrivas tydligare – vilka är vi/jag och varför gör vi/jag det vi/jag gör? Hur prioriterar och värderar vi/jag? Om detta tydliggörs blir distinktionen mellan "riktig" journalistik (gammalmedier) och allt det andra (sociala/"nya" medier) mindre viktig.
För det som kallas ”sociala medier” innefattar ju betydligt mer än bloggar. Och efter vad jag förstått existerar fortfarande en värld utanför internet. Personligen tycker jag om att läsa tidningen på papper medan jag dricker kaffe om morgnarna, jag gillar att se på film tillsammans med andra för att kunna diskutera den efteråt, och jag trivs med att få uppdatering av inrikespolitiska ärenden när jag köper bröd hos ”la gallega” på hörnet. Jag har faktiskt upptäckt att jag kan leva ett fullt och rikt liv utan Facebook och även om jag bara kollar mejlen var tredje dag!!! Min poäng med det här resonemanget är ungefär att jag inte känner något behov av att stämma in i lovsången till bloggar och internets politiska rörelser – den är stark redan utan min röst. Och också att jag tror det kan vara av vikt att mötas och skapa media IRL. Det finns många exempel på projekt utan kommersiella eller partipolitiska intressen, som förmedlar nyheter, diskussion, kultur inom ett visst community. Projekt där medierna (radio, tv, papperstidningar, webb) används som språkrör och där berättelsen om världen skapas kollektivt. Dessa projekt har potential att bidra med andra "sanningar" än de som en BBC-journalist kan nå.
Vilken är egentligen journalistikens funktion? Hur gör man bra journalistik?
Utan att rabbla element och argument kan jag ärligen säga att jag vet inte riktigt. Hade inte svaret innan denna kurs, har inte svaret efter. Däremot är jag mer motiverad att pröva, att göra tusen misstag men försöka ändå. Att aktivt delta i den stora cirkel av medieproducenter och journalister som sträcker sig långt utanför redaktioner och universitetsutbildningar. Som innefattar bloggar, dagstidningar och tidskrifter, kommunitära tv-sändningar i Rio de Janeiros kåkstäder och Sveriges Radio, globala internetkampanjer och piratradion i din förort. Och att kanske därmed kunna utöka mitt eget och andras handlingsutrymme i den medierade verklighet vi lever i.
.
.
p.s. ledsen jag försvann lite från ämnet d.s.
.
Blogginlägg E
Vad är egentligen poängen med journalistik? Vilken funktion har den, vilken funktion skulle den kunna ha? Vad är bra journalistik, vad är dålig? Vilka är journalistikens hinder, hur kan de övervinnas?
Sedan några år tillbaka har jag en slags ständig inre diskussion kring dessa frågor. En mediekritisk funktion konstant påslagen, något jag tror är typiskt för min generation och den tid jag lever i. Den medierade verklighet jag lever i, där journalistik – underhållning – debatt – information – konsumtion blandas till en beroendeframkallande cocktail, som min kropp ständigt suktar efter. Tankarna handlar mycket om mitt eget deltagande – som konsument (vilka källor litar jag på? Vilka tidningar vill jag läsa? Hur mycket ”information” vill jag ha? Hur många timmar på internet känns bra? etc.) och som producent (vill jag ge mig in i det journalistiska yrket? Kan jag ställa upp på villkoren, vill jag ha den positionen? Alternativt eller kommersiellt? Vad är egentligen syftet med mina mediala produkter? etc.).
Under kursens gång har vissa av frågorna ställts på sin spätts, trätt fram tydligare, argumenterats för och emot i litteratur, uppgifter, blogginlägg. Min allt mer slitna upplagan av Kovach och Rosenstiels ”The Elements of Journalism” har ständigt legat i väskan, åkt fram på bussresorna mellan Ciudad Vieja och Montevideos utkanter. Och den innehåller mycket, den där boken om vad nyhetsfolk bör veta och allmänheten förvänta sig. Den väcker tankar, ordnar tankar, kritiserar tankar. En del har fått mig att sucka, slå ihop boken och titta ut genom fönstret istället. Annat har fått mig att vika hundöron och komma ihåg, ta in.
Efter K&R:s uppradning av element och principer, historia, kritik och exempel, står i slutet av boken att läsa: ”The elements of journalism belong to citizens as much as they do to journalists for the simple reason (…) that these principles grow out of the function news plays in people’s lives, not out of some professional ethos” (s. 248-249). Ändå tycker jag att boken speglar något slags vördnad för det heliga journalistiska uppdraget, den goda, riktiga journalistiken. Själv känner jag inte någon sådan vördnad. Som tidigare uttrycks på denna blogg tycker jag istället att även (framförallt?) denna goda, riktiga, sanna, objektiva och professionella journalistik kan och bör granskas och kritiseras. (Vilket ju även Kovach och Rosenstiel, men med en annan utgångspunkt.)
Däremot håller jag med författarna i att journalistikens kärna (om en sådan finns) ligger i metoderna. Att man kan utveckla och använda metoder som strävar efter verifiering, icke-lögn, oberoende etc, och att dessa metoder borgar för god journalistik (för journalistik) mer än vilket medium du använder (dagstidning vs blogg) eller vem du är (utbildad journalist vs podradio-pratar). Här öppnas dörrarna för ett nytt och större journalistisktbegrepp och journalistisk verksamhet, som skulle kunna innefatta ökat aktivt deltagande och minskade makthierarkier i nyhetsproduktionen. Men om metoden representerar journalistiken blir innehållsdeklarationen extremt viktig. Hur har du fått fram denna information? Vilka är dina källor? Hur har du tolkat dem? Min erfarenhet är dock att t.ex. bloggare (som använder sig av journalistiska metoder) är betydligt bättre på detta än ”gammalmedia” av den enkla anledningen att det än så länge inte finns någon allmänt vedertagen praxis kring vad som ”är” bloggande. Därmed brukar källor och metoder noggrant redovisas om det rör sig om annat än eget tyckande. Även principer tycker jag bör beskrivas tydligare – vilka är vi/jag och varför gör vi/jag det vi/jag gör? Hur prioriterar och värderar vi/jag? Om detta tydliggörs blir distinktionen mellan "riktig" journalistik (gammalmedier) och allt det andra (sociala/"nya" medier) mindre viktig.
För det som kallas ”sociala medier” innefattar ju betydligt mer än bloggar. Och efter vad jag förstått existerar fortfarande en värld utanför internet. Personligen tycker jag om att läsa tidningen på papper medan jag dricker kaffe om morgnarna, jag gillar att se på film tillsammans med andra för att kunna diskutera den efteråt, och jag trivs med att få uppdatering av inrikespolitiska ärenden när jag köper bröd hos ”la gallega” på hörnet. Jag har faktiskt upptäckt att jag kan leva ett fullt och rikt liv utan Facebook och även om jag bara kollar mejlen var tredje dag!!! Min poäng med det här resonemanget är ungefär att jag inte känner något behov av att stämma in i lovsången till bloggar och internets politiska rörelser – den är stark redan utan min röst. Och också att jag tror det kan vara av vikt att mötas och skapa media IRL. Det finns många exempel på projekt utan kommersiella eller partipolitiska intressen, som förmedlar nyheter, diskussion, kultur inom ett visst community. Projekt där medierna (radio, tv, papperstidningar, webb) används som språkrör och där berättelsen om världen skapas kollektivt. Dessa projekt har potential att bidra med andra "sanningar" än de som en BBC-journalist kan nå.
Vilken är egentligen journalistikens funktion? Hur gör man bra journalistik?
Utan att rabbla element och argument kan jag ärligen säga att jag vet inte riktigt. Hade inte svaret innan denna kurs, har inte svaret efter. Däremot är jag mer motiverad att pröva, att göra tusen misstag men försöka ändå. Att aktivt delta i den stora cirkel av medieproducenter och journalister som sträcker sig långt utanför redaktioner och universitetsutbildningar. Som innefattar bloggar, dagstidningar och tidskrifter, kommunitära tv-sändningar i Rio de Janeiros kåkstäder och Sveriges Radio, globala internetkampanjer och piratradion i din förort. Och att kanske därmed kunna utöka mitt eget och andras handlingsutrymme i den medierade verklighet vi lever i.
.
.
p.s. ledsen jag försvann lite från ämnet d.s.
.
Ibland framställs, precis som du är inne på, den traditionella journalistiken som lite helig. Men hur god är egentligen den traditionella journalistiken. Journalister är i allmänhet bra på att skriva och fånga mig som läsare, men innehållet kan man ofta starkt ifrågasätta, är tyvärr min erfarenhet. Här skiljer sig alltså inte de olika typerna av media åt. To offer voice to the voiceless är ett av uppdragen enligt K&R. De nya medierna kan säkert ge röst åt många som tidigare saknade den möjlighet. Men jag tror att det är en fara att tro att internet ger alla samma möjlighet att nå ut. Även om man verkar som journalist i de nya medierna är den principen lika viktig att eftersträva. Precis som du anser jag att metoden, inte typen av media är det viktiga.
SvaraRadera/Cecilia
Hej!
SvaraRaderaJag kommenterar din blogg då jag ska resa iväg och de jag skulle kommentera inte har bloggat ännu.
Jag håller med dig om att bloggare oftare än gammelmedia redovisar för sina källor. Vad säger det egentligen? Jag hade själv himla svårt att inte redovisa mina källor i denna kurs. Jag som rä van att alltid behöva göra det i olika slags arbeten i andra kurser. Detta medför ju egentligen att man kan påstå vad som helst och det lär inte vara många som kollar upp källor.
Än sålänge tror jag att bloggen är något man kompletterar information från gammelmedia med. Men jag tycker absolut inte av utvecklingen av sådana bör avstanna och låta medierna sköta sitt. Medierna granskar samhället, vem borde granska medierna?
MVH Linda Carlén-Hallström
Moa,
SvaraRaderaI ditt inlägg tycker jag att du gestaltar precis det som jag tror att många traditionella massmedier tyvärr lider brist på, och därför tappar i förtroende. Din eftertanke, ditt tvivel och ambitionen till "genomskinlighet" i reflektionen är något jag uppskattar och som berikar.
Kanske är de sociala mediernas genomslag i vissa delar en reaktion på den - i objektivitetens namn - så tvärsäkra presentation av verkligheten som gammelmedierna erbjuder. Kanske är vi svältfödda på egen tolkning och en möjlighet att få grubbla lite.
Du har inte svaren - men du inspirerar till de viktiga frågorna!
/Mia
Jag känner precis som du. Är detta en bransch man egentligen vill/vågar/kan ge sig in i. Vilka verktyg krävs för att jag ska uppfylla den idealiska bilden jag har av en traditionell/proffisionell journalist?
SvaraRaderaMen som fler sagt, gammelmedierna behöver granskas och att det då skapas nya kanaler för medborgarna att ta emot och ge information kan då vara något positivt. Samtidigt som man får vara medveten om att mycket "oseriöst" och publiceras.
/Therese Gustafsson
Hej Moa.
SvaraRaderaDet är riktigt intressant det du är inne på. Jag tycker definitivt att det finns en slags vördnad för den goda journalistiken. Inte minst i "The elements of journalism". Alla yrkesgrupper vill väl vara lite exklusiva med sin kunskap. Men jag håller med dig. Jag vet inte heller vad bra journalistik är.
/Jenny Andersson